Halv två på natten mitt på Östersjön, farvatten mellan Sverige och Tyskland. Svårmodiga och trötta svenskar och tyskar står tysta i blåsten och tittar ner på det kolsvarta havet. En lastbilschaufför sover på ett bord med en ölplatta till kudde. Italienarna tar plats i de vita plaststolarna med billig taxfree öl. Högljudda och glada tar de sig igenom natten.
Inne i restaurangen sitter en ung man som stilfullt smakar på sitt rödvin, djupt försjunken i en bok. Det står BERLIN skrivet i versaler på framsidan. Avslappnat och lätt bläddrar han sidor i guideboken. Kanske drömmer han om den flärd och dekadens som väntar honom i den tyska huvudstaden. Förtroliga samtal med främlingar på nattens varma uteserveringar. Klibbig tröja av svett på den förväntansfulla nattklubben. Frukosttallrik på eftermiddagen med starkt svart kaffe. Promenader längs ändlösa boulevarder där de bruna fasaderna övermålade med kulörta färger. Kanske drömmer han om det.
Jag följer hans exempel och låter tiden passera med ”Dorian Gray”. De viktorianska överklassmiljöerna i boken är de motsatta till färjans klorindoftande plastgolv och billiga plaststolar. Det börjar gå utför för Dorian.
Tåget rullar vidare och ankommer Hauptbahnhof. Genom fönstret på S-bahn ser jag Berlin i soluppgången. Solen glittrar i tv-tornets runda små fönster. En byggarbetare med hängselbyxor och mustasch kliver på. Nästa station är Alexanderplatz. Jag kliver av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar