Sedan en tid är jag tillbaka i Stockholm, stadens skönhet värker i hjärtat när jag ser ut från Mosebacke eller Västerbron. Öppet vatten, frisk luft och magnifika solnedgångar. Jag försöker ta med mig nyfikenheten från London och upptäcka nya platser även här. Det finns många för mig obesökta ställen, vackra som fula. Kanske är det så för många av oss som är uppväxta någonstans, att vi blir så vana vid att veta allt att vi går miste om det som vi inte redan vet.
Det var midsommardagen och vi stannade i stan. Vi gav oss ut på cykeln, efter att regnet åkt förbi. Över bron och söder om söder ligger det stora Årstafältet. Där finns en stor väg som inga bilar längre åker på, för de har grävts ner i en tunnel under marken. En av de bullrigaste platserna är plötsligt tyst och de stora höghusen ser nästan idylliska ut. Det är natur, övergiven motorväg och miljonprogram, allt inom några meters avstånd. Industriområde och Årsta partihallar åt andra hållet. Ett ödsligt kolonilottsområde i starkt solljus. Överallt i buskarna blommar fläder, vi plockade några och tog med hem igen.
Genom Årstafältet går Stockholms äldsta väg. Över en liten stenbro och sedan söderut, det vore intressant och se hur det såg ut här på medeltiden. Kanske kantades vägen en gång av gycklare och värdshus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar